
En fikatour i Hälsingland måste innehålla minst ett stopp på en äkta Hälsingegård. Vi valde
Ol´Anders gård i Alfta. Sirliga farstukvistar, grova timmerstockar och rosor vid söderväggen ramar in en gård som lämpar sig för att visas upp.
Caféet ligger i stallet, där det också finns turistinformation och en utställning och butik. Det är bra handikappanpassat och det finns gott om fräscha toaletter.

Det var ett magert utbud i caféet: tre sorters småkakor, två mjuka kakor, bärpaj och SIA-glass. Men dessutom fanns det smörgås, vilket visade sig vara en glad bekantskap. Hem- och nybakt matbröd med aprikos, linfrö och dinkelmjöl, med ost, skinka och grönsaker av det fräscha slaget. Eftersom de görs på beställning var det inga problem att skippa äpplet på en av dem, och tillfredsställa allergikerns behov också.
Utbudet av småkakor begränsade sig till kolasnittar, chokladsnittar och hallongrottor. De skurna chokladsnittarna med pärlsocker var knäckiga i smaken men segheten hindrade inte degen att samtidigt vara porös och luftig. Väl godkänt till konditorn. Att dom dessutom var generöst tilltagna ger ytterligare ett plus. Hallongrottan hade fått bärsällskap av rabarber i fyllningen, vilket ökade syran till en behaglig nivå. Lite tjock mördegsform gjorde kakan mer tung än den behövde vara.

Den rätt breda tigerkaksskivan var mjuk, smakrik och överpudrad med florsocker i precis lagom mängd. En bra mjuk sockerkaka, helt enkelt.
Brunkullans hela teutbud fanns att välja mellan som löste, plus några enstaka påsar

Liptons, med alldeles för kallt tevatten. Att man då antingen kunde ha en engångssil i papper eller en metalltekula hjälpte inte, teet blev smaklöst och trist märkesvaran till trots.
Priset var ett plus. Te för 15 kr, småkakor för en tia, mjukkaka för 15 kr och mackan för 40 kr gör att man till och med har råd att shoppa något i butiken på övervåningen. Sara hittade böcker om lador och bönder och Marianne fyndade EU-sponsrade informationsbroschyrer om Hälsingegårdar.

Lokalen, stallet, är lagom intressant att sitta länge i, med fina svartvita bilder från tidigt 1900-tal från traktens alla gårdar. Man satt bekvämt på fårskinnsstoppade långkuddar på långbänkar. Utomhus kan en minigolfbana rädda barnfamiljens sinnesro, och tipset är att smyga bakom mittenhuset på gården för att se om det finns lika gott om smultron som det gjorde vid vårt besök.
Kommentera